nu vet jag iallafall sanningen. & det gör på ett sätt ont. jag trodde, var så säker.
det känns meningslöst, jag vet ju ändå hur det slutar. att det inte går. det kan inte fungara. till slut slutar det. och allt går sönder. men vad är det då för mening med att söka? att kämpa för motsatsen? man vet ju ändå precis hur det kommer sluta. iallafall jag. man kanske på något sätt vill förändra, uppnå det omöjliga. göra det möjligt, bevisa att det visst går. men gör det de? jag tror inte det. för vad jag varit med om nu, tyder allt på motsatsen.