Tänkte att någon säkert var lite nyfiken på mig och Robin, (jag menar, skulle ni inte vara det har ni säkert slutat kolla bloggen för längesen, var & varannat inlägg innehåller hans namn hah!)

Jag och Robin träffades sådär för en månad & två veckor sedan hemma hos David. Hm jag vet inte riktigt vad det var, men på något konstigt vis blev det så att vi låg och pratade med varandra hela natten, om allt möjligt. Herregud, liksom redan efter första gången jag träffat honom kände jag att det klickade mellan oss. Han lovade att han skulle höra av sig dagen efter, jag trodde inte riktigt på det (en video intygar att han verkligen sa det, haha och jag tjatar emot att jag inte tror honom).
Redan när jag gick hem med mina tjejer den kvällen/morgonen kände jag något för honom. Jag visste hur han varit innan, jag menar, hur skulle jag kunna undgå när det var det jag fick höra om och om igen från ungefär 10 pers? Men hela den kvällen spenderade han med att berätta hur han ville vara, hur han hade varit innan och på vilket sätt han ändrats.

Han hörde faktiskt av sig dagen efter, och det konstiga var att vi liksom visste båda två att vi ville se vad det här kunde leda till. Vi träffades igen, och det kändes faktiskt lika självklart som den första kvällen. Han lyssnade så otroligt bra på mig, jag kunde fan säga vad som helst till honom.

Och ja, haha ungefär en månad senare sitter jag här och tänker på den kvällen. Haha helt skumt egentligen, och det som gör mig gladast är att han verkligen blivit så som han berättade att han ville va. Jag märkte direkt att han var förändrad, och intalade mig själv ganska snabbt att skita i allt snack.

- - - - - - - - - -

Och nu, vårt förhållande idag, det är fan helt jävla otroligt. Ingen har någonsin varit så himla snäll mot mig, aldrig behandlat mig så bra. Jag har haft killar som kommit och gått som dom tyckt, ni vet hur jag menar. Men aldrig har jag upplevt honom sån. Och det jag tycker om så himla mycket med oss är att vi aldrig bråkar, vi småtjafsar aldrig och vi kör inga spel. Vi kan ligga och prata hur länge som helst om allt. Han är liksom så äkta.

Och det jag säger nu är inte att jag vill leva hela mitt liv med honom, att jag vill vara med honom föralltid, för så kommer det antagligen inte bli. Det tror jag ni vet lika väl som jag. Jag kan inte säga att jag vill vara med honom förevigt för jag kan inte riktigt tro på förevigt längre.
Men   jag   vet   en   sak,   och   det   är   att   jag   vill   vara   med   honom   nu.

ALICIA HANSSON