Orsaken till min fruktansvärt enorma kärlek till håkan beror på många olika faktorer. Ena delen består av tillit. Att förklara min sorts tillit till honom är så svårt, går knappt att beskriva. Men man kan väl säga såhär, när han släppte sitt första album blev min pappa såld på det direkt. Så man kan säga att jag nästan bokstavligt talat blivit drogad med hans musik sen år 2000. Och håkans musik har liksom alltid varit en självklarhet för mig, något otroligt bra. något fantastiskt.
Men när jag, 2007, började lyssna på honom på allvar. När hela mitt musikintresse började kretsa kring hans texter, hans musik och hans sätt att uttrycka, då fick jag en ny uppfattning kan man väl säga.

Ni vet hur det är när man möter en person som bara klickar med en direkt? Som förstår allt man berättar, som kan sätta sig in i och känna igen sig i situationer, sätta ord på känslor och bevara det där personliga? Så är hans musik för mig. Något unikt, one of a kind. Hans musik och sätt att förmedla passar perfekt med mig. Och precis som den där personen som får en att känna så, så har han inte bara nått dessa sidor hos mig, utan även utvecklat och fått mgi att känna igen helt nya. Erfarenhet av lycka och sorg. Att banka in fraser och bara känna igen. Det gör han med mig. Han är en sådan som förstår mig precis, men inte enbart, utan han är även också den som dragit fram halva min personlighet, halva mina känslor. Utan hans musik skulle jag stå långt ifrån det jag är idag.
Det känns ju helt otroligt att sitta och skriva såhär om en artist, det låter säkert som att jag typ har en hemlig crush on him eller något. Men så är det inte. Han har bara, på något underligt jävla sätt, lyckats göra mig till en stark, självsäker och känslosam människa. Och dom gånger jag mått uruselt, har han fått mig att stå på benen igen och påminnt mig om hur lika vi faktiskt är och om hur vi tar oss ur allt detdär skitet. Med hans musik har jag aldrig stått ensam.
Man kan nog rätt och slätt säga att håkans musik är en stor del av hela mig. Min själ, vore fan inte densamma utan den. Jag hade varit en loser, en nobody. Jag hade saknat alla egenskaper som jag älskar hos mig själv.
Och jag tror att någon som kan förmedla allt dethär med sin musik, är en riktig jävla one of a kind. Ett jävla geni.
Ett popfenomen.

alicia

den här låten har tagit mig igenom mycket